Livet kan ändras fort

Under påsk var jag och sambon ner till Filipstad som vanligt och träffade hennes släckt. Jag hade planerat in en tur till öby kulle för att fotografera ormar.

På väg ner hamnade jag i en svår trafikolycka där en buss gått av vägen och lagt sig på sidan. Jag var ca 30 sek bakom bussen och vi körde på motorvägen precis utanför Örebro när det hände. Det var en turistbuss från Norge som skulle till Stockholm med Burmesiska turister.

När jag stannat och klivit ur min bil blev jag stående vid vägräcket ca 5-10 sec och kunde inte riktigt förstå vad jag såg. Det var lite som jag frös fast men kom loss och satte fart och hjälpa till så gott jag kunde. Väldigt svårt då ingen kunde svenska och efter mycket tandagnisslan hittade jag en resenär som kunde knagglig engelska. Då kunde jag få veta vem som var skadad vart och få panik och chockade offer sätta sig eller lägga sig och så vidare. Mitt i allt kaos såg jag hur det fotograferades med mobiltelefoner. Tog en sekund innan jag insåg det var offren som fotade och då kändes det helt okey för min del, dom har på nått sett rätten att fota sin egen olycka kan jag tycka.

jag kände mig verkligen maktlös och otillräcklig, önskar jag kunnat minst lika mycket som en sjukvårdare just där och då.

När äntligen räddningstjänsten kom så kunde jag rapportera till befälet om läget och lämna över till proffsen.

Jag hittade föraren vid vägräcket och jag försökte ta hand om han och trösta men vad säger man i en situation som denna? Tror en kram kommer man en bit på väg i alla fall och att bara finnas där.

Nu flera veckor efteråt tänker jag på dom stackarna som var med och dom som låg fastklämda. Det var en upplevelse jag önskar jag slipper varva med om igen.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/kJvQBj/buss-valte-pa-e18–atta-till-sjukhus?fbclid=IwAR19Cz7ABmo2jeH7-QSLAVcUQS_bkxG58o0C7mT4Gg9rUqwqS3bQl58gbNc